Alla dagar är inte bra dagar. Idag är en dag jag känt mig otillräcklig och sårbar. Och arg. Jag älskar verkligen mitt jobb. Verkligen (!) Men ibland har man dagar som man inte älskar det fullt lika mycket. Idag var en sån dag. En dag då tålamodet inte är på topp. En dag då man vill vara ett barn igen. Inte känna ansvar. Blunda. Men att blunda löser inga problem. Prata löser problem.

Barn är barn. Barn ska få vara barn. Barn ska inte behöva känna att deras axlar är tunga med problem som de själva ska behöva lösa. Vuxna ska hjälpa till. Inte blunda. Stödja. Finnas där. Barn ska få vara barn, men de måste ändå få veta vad som är rätt och fel. Barn har ingen rätt att vara elaka. Det har ingen. Ingen vuxen, inga barn. Alla kan göra fel. Vuxna som barn. Man lär sig av misstag. Jag har lärt mig massvis på misstag, men jag hatar att göra fel. Känna mig otillräcklig. Jag tycker det är hemskt. Jag får ont i magen när jag känner att något jag gjort blivit alldeles fel. Jag vill alltid vara människor tillags.

Det jag vill säga är att jag älskar barn. Jag får så mycket genom alla barn på mitt jobb, men vissa dagar måste man ge mer än man kan. Det är svårt - och den känslan som då infinner sig i mig, den är inte rolig. Jag vill finnas där för alla barn, alltid. Jag vill ses som den glada fröken och inte som någon argis. Idag har jag känt mig som sistnämnda. Då är det sköt att kunna ta en paus. Sätta sig med några barn och fläta hår. Genast dyker en gladare Helene fram. Den Helene som jag själv tycker om. En av mina käraste kollegor är så bra. Hon gjorde min dag skulle man kunna säga!! Hjärtan till henne! <3

Kommer sakna mina ettor i höst. Mina fina fina ettor som jag tycker så mycket om. Kommer alltid finnas 26st 04or i mitt hjärta. - H

Lise har känt sig lite krasslig på kvällen och jag haft en fullt-upp-dag på jobbet, så vi unnade oss chokladmousse.