Som jag sagt förut, beslutet är taget! Det här måste ha varit mitt svårast beslut någonsin. Har i och för sig inte tagit speciellt många belut, mer än gymnasievalet och andra "småsaker". För några veckor sedan kände jag bara att jag ville hem, hem, hem! Jag och Camilla hade ett samtal om att jag hade hemlängtan osv. Efter det kändes det mycket bättre, men hemlängtan fanns fortfarande där. Jag har försökt att överväga alla bra och dåliga saker med att åka hem eller inte. Har gråtit och grubblöat över det här den senaste veckan. Ni kanske tycker att det bara är att fatta ett beslut, men jag LOVAR, det var inte lätt. Eller åt minstånde inte lätt för mig! Jag som knappt knappt kan välja glass! Det bästa hade vait om en ängel eller något kom och viskade i mitt öra hur jag skulle göra- jag hatar fatta beslut! Jag hoppas verkligen att det är någonting som jag kommer bli bättre på! Vilket belut jag än skulle ta så kände jag att jag kommer ånga mig, men flera personer har sagt till mig att det inte finns några fel beslut. Det känns så skönt att höra!

Mitt beslut är i alla fall att åka hem. Jag kommer hem till jul. Och stannar. Ska jag vara ärlig så känns det lite sorligt. Jag kommer sakna massa saker här! Mamma sa till mig att London alltid kommer att finnas kvar, och det har hnon ju så rätt i! Camilla har sagt att dom kommer vara kvar, då kan jag hälsa på Tom och Matilda, för dom kommer jag sakna! Även om jag kommer sakna så mycket här, är min "dragningskraft" hem väldigt stor. Pappa tror att jag kommer tycka det är kul hemma i 1,5 månad, sen vill jag tillbaka igen. Han har säkert rätt! Jag önskar att det inte vore så, då har jag ju fattat fel beslut!

Jag åker hem den 18e december. En fredag. Om 51 dagar. Jag har varit här i 80. Det känns som om jag har varit här hur länge som helst, fast ändå inte. Hoppas nu nästan att tiden fram till jul går långsamt. Innan mitt beslut var det helt tvärtom. Jag ville bara spola fram tiden med en gång! Men nu har jag ju bara den här tiden kvar här, jag måste ju ta vara på den. Precis som jag kännt nu ett tag, och som Nathan sa att; Det är bättre om du åker hem om du inte mår bra. Då har du två månader kvar här som du verkligen måste göra någonting av, istället för att bara tänka att om 8 månader åker jag hem igen, guud, så lång tid! et känns så bra, för precis så är det!

Jag vill vara starkare än jag är. Jag är feg o har inget mod alls. Jag vill kunna göra den här typen av saker utan att bara längta hem hela tiden. Jag vill kunna tänka att; det löser sig. Jag vill ha bättre självförtroende. Jag vill sluta ora mig för saker hela tiden. Jag hade velat säga att jag bott i London i nästan ett år. Jag ville känna mig stolt över det jag gjort och jag ville bli bättre på engelska.

Dessa låtar kommer jag alltid att förknippa med min tid i London. Får ta d mig dom hem och sen när jag längtar tillbaka får jag lyssna på dom. Antagligen en dum idé, för detta är låtar som man lätt kan fälla tårar till.


Vill slutligen säga att jag mår bra, men detta har faktisk varit en ganska jobbig tid för mig. Tack alla som stöttat mig, ni kan själva avgöra om ni ska ta åt er eller ej. Ert stöd betyder mycket. Kärlek till er! ♥

Lots Of Love
Helene